Ok - jag erkänner... Jag är riktigt deppig över de långa väntetiderna ibland. Värst var det i måndags då CCAA meddelade BB för endast 5 LID-dagar... Som tur var är H förstående och handlade en stor påse godis som jag tröståt framför E.R. (som äntligen har börjat igen - äntligen fortsätter min vidareutbildning i intubering). Godis hjälper mot det mesta... Jag mådde genast mycket bättre. Undrar just hur många kilon jag kommer att lägga på mig den här graviditeten?
Ibland känns det lätt surrealistiskt att vänta på barn på det här sättet. Då hjälper det alltid att leta upp någon av de hundratals amerikanska Kina-adoptionssidor som finns på nätet och läsa om hur lyckligt det slutade till slut, hur familjen fick ett underbart barn och hur de levde lyckliga i alla sina dagar. Det är ont om svenska sidor, men det tror jag beror på att vi värnar om våra barns integritet på ett helt annat sätt... En sida jag kan rekommendera är videon som ligger i min länk-lista. Är man en "softis" som jag själv är (som gråter för ingenting) så är näsdukar bra att ha till hands - detta trots att den är "amerikansk".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar