Just nu är jag omgiven av bebisar. Alla i min omgivning verkar plötsligt ha en sådan där liten söt sak som skrattar och gurglar och tittar på en med mörka ögon. Det är alldeles underbart att träffa dessa små liv (även om jag bara längtar ännu mer efter Kina-bebis). Idag kom en av mina kom en av mina mammalediga kollegor upp på jobbet med sin fina flicka med sydamerikanskt påbrå och imorgon ska vi få träffa ett par från vår föräldrarutbildning som fått en liten kille. På tisdag blir det allmän bebisträff med jobbet då vi ska samlas hemma hos en av mina tre (!) mammalediga kollegor. Jag vill också vara mammaledig!
Jag undrar ofta hur det blir när vi får BB - var kommer jag att vara? Troligtvis på jobbet... Hur kommer jag att reagera? Troligtvis gråta två liter (ungefär)... Vad kommer kollegorna att säga? Stora kram-kalaset... Vad kommer vi att göra? Hämta dottern från dagis och åka och fixa en festmåltid! Vem kommer vi att berätta det för först i släkten? Absolut min bror! Ungefär hur snabbt kommer jag att boka resa? Ungefär 2 minuter efter resebeskedet (preliminärt - ännu tidigare). Ungefär så går tankarna fram och tillbaka...
Ibland har jag lite mörkare tankar som att vi nog aldrig får något BB p g a att Kina stänger för internationell adoption, vi blir inte godkända, någonting händer här hemma som gör att vi inte får adoptera längre o s v, o s v.
Hur många gånger kan man måla fan på väggen innan han blir permanent?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Jag hade också de funderngarna när det började närma sig BB förra gången. Jag visste att de satt och ringde ut BB och jag bara väntade på att telefonen på jobbet skulle ringa... De ringde först dagen efter och det var jättejobbigt att bara vänta.
Hur man kommer att reagera är ju svårt att sia om. Dock är det många känslor som kommer på en gång men att det är ett lyckorus går inte att förneka!!!
Vi har ju lite tid att fundera på det, eller hur...?
Hej!
Jag hade också de funderngarna när det började närma sig BB förra gången. Jag visste att de satt och ringde ut BB och jag bara väntade på att telefonen på jobbet skulle ringa... De ringde först dagen efter och det var jättejobbigt att bara vänta.
Hur man kommer att reagera är ju svårt att sia om. Dock är det många känslor som kommer på en gång men att det är ett lyckorus går inte att förneka!!!
Vi har ju lite tid att fundera på det, eller hur...?
Skicka en kommentar