I skrivandets stund befinner jag mig i Skåne. Jag, min far och älskade lilla M är på semester hos tjocka släkten. Maken är hemma och jobbar med huset/tomten/på sitt jobb (alt dricker öl och mår bra :-)
Trots semestern har jag svårt att koppla av. Vi har väntat 42 dagar på LOA och det börjar kännas outhärdligt. CCAA kanske helt enkelt inte tycker att vi duger som föräldrar åt den underbara lilla tjejen som vi skickat ansökan på? Eller så har de slarvat bort våra papper... Deprimerande är bara förnamnet!!! Imorgon ska vi åka till Helsingör och då ska jag passa på att inhandla ett halvt kilo M&M's på båten och jag tänker äta upp allting själv på ungefär en timme och strunta i om jag får ont i magen! En chokladkick måste jag väl i a f få??? Allt som hjälper mot misströstande hjärtan tas tacksamt emot...
BB är på G. Det verkar bli cut-off den 14 november. Inget överraskande datum... Det känns som ett ganska normalt scenario med tanke på de "batcher" som skickats ut tidigare. November är en tuff månad att ta sig igenom... Medeltalet LID-dagar för de senaste åren (snart två år som jag fört statistik,, d v s fr o m det man började matcha mindre än hela månader åt gången) ligger fortfarande mellan 11-12 och de kommer troligtvis att sjunka något för att förhoppningsvis sedan långsamt återhämta sig. Allt beror förstås på antalet barn som är tillgängliga för adoption.
Nej, dags att gå och vältra sig i självömkan över vår väntetid. Tur att solen skiner i a f!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar