Jag råkade se ett inlägg på adoptera.nu angående en amerikansk familj som först nu (i elfte timmen?) förstått att man kan få BB med en pojke från Kina. På dem lät det som en smärre katastrof om något dylikt skulle hända och jag blev förstås mäkta upprörd! Det är en sak att önska sig ett visst kön, men man ska vara beredd på att ta emot och älska ett barn oavsett om det passar i rosa spetsklänning eller ej!
Vi har inga preferenser alls. Visst vet vi att det kommer flest flickor från Kina, men ibland smyger sig den förbjudna tanken på om en liten svartögd son.
H brukar tycka att det vore praktiskt med en flicka för då kan vi återanvända lilla M:s kläder. Han tycker jag shoppar för mycket :-) Fast jag tror att han, precis som jag, längtar efter ett barn och hur det barnet ser ut, hur gammalt det är, vad det är för kön - allt sådant har underordnad betydelse i det stora sammanhanget!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir alltid upprörd när någon så absolut vill ha ett särskilt kön. Tänk om de får en liten flicka och hon sedan inte visar sig trivas i spetsklänningar utan är helvild och klänger i träd dygnet runt. Vad händer då?
*skratt* Ja, jag känner igen det där... Lilla M är en vilding, men gillar faktiskt rosa (hon valde färgen på bloggen).
Skicka en kommentar