Ok, jag erkänner att jag var lite väl grinig när jag skrev inlägget igår, men någon gång måste man få "sura". Hädanefter ska jag försöka bli en sådan "väntande" som Kina säkert vill ha, d v s en kvinna som tålmodigt väntar med ett sorgset leende på läpparna medan hon virkar/stickar/syr på någon liten filt till sitt okända barn. Jag ska i a f försöka... Stickningen och det andra går dock bort - jag hade knappt godkänt i syslöjden och medan alla andra flickor stickade babykläder till sina syskon kämpade jag och pojkarna i klassen på med den första lilla fyrkantiga obligatoriska biten som alla var tvungna att klara av.
I fredags försvann en av mina favoritdansare Allison från "So you think you can dance" (kanal 5, fredagar vid 19-tiden för er som missat världens bästa danstävling). I U.S.A. är programmet en supersuccé, men det verkar ha gått de flesta svenskar förbi så min allmänna uppmaning är förstås; titta och bli frälsta (tyvärr bara två avsnitt kvar, men det kommer fler säsonger som jag hoppas kanal 5 köper in).
Nej, nu ska jag stappla runt kvarteret på en promenad - jag måste andas ut sjukhusluften från mina lungor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Krya på dig, gumman! Usch, låter verkligen inget kul det där med gallstensoperation (med komplikationer?!).. och jag tycker faktiskt synd om dig! :-(
Och du... är det någonstans man får gnälla och skriva VADSOMHELST.. så är det i sin EGEN blogg! ;-)
Tröst-, pepp- och styrkekramar!
Håller med om att dansprogrammet är fantastiskt. Liknande som jag sett i Sverige är pinsamt dåliga. De som dansar i det amerikanska programmet är fantastiska fullblodsproffs och extremt underhållande.
Skicka en kommentar