Som jag skrev tidigare har vi väntat 17 månader sen vi först anmälde oss till kommunen för att få påbörja hemutredning. Många tyckte nog att det var lite tidigt eftersom vår dotter precis fyllt två år och de flesta "förstå-sig-på-are" ansåg naturligtvis att vi skulle kämpa på med ivf för att få ett biologiskt syskon till dottern. Nu är jag så glad för att vi inte väntade en sekund längre - vi borde egentligen ställt oss i kö ännu tidigare! Att adoptera tar tid och det är vi helt beredda på, men det känns alltid bättre att få beklaga sig lite över den enorma tidsrymd som faktiskt ligger bakom en adoption.
Vad kan man då göra medan man väntar? Tja, vi försöker styra över tankarna på andra saker. Jag har valt att vara tjänstledig från mitt ordinarie jobb och prova på en arbetsledande roll, mannen H har just bytt jobb, vi kommer att försöka resa så mycket vi känner att vi har tid och råd med och vårt senaste projekt är att vi ska bygga hus. Vi har en tomt reserverad och har i dagarna bestämt oss för en husmodell som vi tycker passar oss och vår växande familj. Naturligtvis finns dottern M alltid med oss och distraherar tankarna bort från Kina-bebis (som är vårt arbetsnamn - även om vi vet att det inte alls är en bebis som kommer). Vi håller oss m a o sysselsatta! Vi träffar också regelbundet flera vänner som också ska adoptera och i vilkas sällskap det är ok att känna sig frustrerad, otålig och ledsen över att allt går långsamt. Sådant kan man ventilera hos vem som helst... Jag är så glad över att vi lärt känna alla våra underbara nya vänner i adoptionsvärlden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet! Vad ska man sysselsätta sig med under denna långa väntan.. Vi har precis som ni försökt att ha fullt upp för att stå ut med att vänta. Jag både jobbar och pluggar, också köpte vi hus förra sommaren som vi håller på och renoverar på. Det gör inte att man tänker och längtar mindre men tiden går ändå lite fortare när man har fullt upp.
Skicka en kommentar