Idag är det 5 år sen terrorattackerna mot bl a World Trade Center. Jag minns precis var jag var när jag fick reda på vad som hade hänt... Jag höll på att ställa in spinningcykeln på gymmet när en kollega till mig kom och berättade att ett flygplan kraschat in i en skyskrapa i N Y. Ärligt talat så tyckte jag inte att det var en sådan jättestor nyhet tills jag kom hem och slog på TV:n. Där blev jag sittande fram till sent på kvällen tillsammans med maken - även om alla nyhetsändningar var desamma så såg vi varenda en för att på något sätt förvissa oss om att det verkligen hade hänt.
Världen kan vara en ond ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag reagerade precis som du när jag först hörde om första planet i skyskrapan, men sedan blev allt väldigt snabbt alldeles för verkligt.
Jag jobbade då på ett företag vars ena kontor låg nära tornen. De flesta av oss hade tät kontakt med våra kollegor därborta och räknade dem som vänner även om vi mest kommunicerade via mail.
Ganska snart efter kraschen stod det klart för oss allihop på Stockholmskontoret att flera av våra kollegor inte gick att få tag på. Det dröjde flera veckor innan den sista till slut lyckades ringa, han hade varit försvunnen även från familjen.
För vår del slutade det lyckligt, alla från vårt kontor överlevde. Men den här katastrofen kom mig personligen närmare än både Estonia och Tsunamin.
Vilken mardröm att ha katastrofen så nära, men skönt att höra att allt gick bra till slut!
Estonia minns jag knappt för samma dag gick min morfar bort så det var den stora personliga tragedin i mitt liv just då. Tsunamin däremot berörde mig mycket illa eftersom vi varit i Thailand flera ggr och eftersom jag drömde mardrömmar om hur just jag var en av de mammor som lekt med mitt barn på stranden då vågen kom...
Skicka en kommentar