Visst är det konstigt? Det man längtat mest efter i så många år närmar sig med stormsteg och man kan inte njuta av känslan... Jag känner bara en enda stor förvirring och min hjärna går på halvfart. På jobbet känns den enklaste sysslan som att stoppa ett papper i ett kuvert eller att svara på ett mail om ett möte är ok den eller den dagen som ett oöverstigligt hinder!
Mina tankar går ständigt till vår dotter i Kina. Jag läser allt jag kan komma över om hennes nuvarande hemstad, klimatet, människorna, maten... Jag tror att jag sett alla filmer som går att se på nätet om hur överlämnanden kan att gå till och mina packlistor skulle kunna fylla en memoar. Ändå känner jag mig inte förberedd... Inget kan förbereda mig på att träffa den person som funnits så länge i mitt hjärta, som tittat på mig med sina klara ögon från de foton som tagits för snart ett halvår sen, men vars kinder jag aldrig fått torka tårar från eller vars nacke jag aldrig fått snusat på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Allt blir något bättre bara ni sitter på planet för då kan du inte göra mer. Det blir som det blir med överlämnande och allt, det går inte att förbereda sig mer än vad ni gjort. Med öppet sinne så fixar ni allt. Lycka till, trevlig resa och ha det så gott.
Jenny
Hej! Jag MÅSTE helt enkelt skriva dej några rader. Det är av allt att döma så att vi ska sätta oss på planet samma dag (blev det inte den 20:e för er?)du med destination Kina, jag med destination Thailand, bägge med samma mål: att hämta hem barnet man väntat SÅÅÅÅÅ länge på.
Jag känner precis som du, helt overkligt att den snart är slut, väntan som man lärt sej leva med, som nästan blivit en del av ens personlighet. Och litet rädslan att inget blir som man tänkt sej.
Men förberedd? Nej, det kan jag inte säja...
Vet du redan vilken dag du träffar dottern för allra första gången? Vi träffar vår son på onsdag den 22.8.
Lycka till, jag ska tänka på er...
Jenny! Tack för dina ständigt kloka kommentarer och råd!
Lille Skutt; Vad kul! Ja, visst åker vi samtidigt, men vi får inte dottern i armarna förrän den 27/8. Stort lycka till med er resa (jag ska gå in och kika på din blogg :-)
Skicka en kommentar